Dag

Landstingspolitiker (s) från Stockholm.

torsdag, juni 30, 2005

Semestern har börjat.




En utav Stockholms vackraste stadsdelar heter som bekant Årsta. Denna bild av en magnifik regnbåge över stadsdelen delar jag med mig utav som en sommarhälsning. I morgon bitti börjar jag min semester, Hurra!!

Hoppas att ni alla; vänner såväl som ovänner får en riktigt god sommar!

onsdag, juni 29, 2005

Rötmånad II

Kadhammar fortsätter sina spekulativa skriverier i gårdagens och dagens Aftonbladet.

I går kunde man läsa en kärleks- och kompiskarta över Stockholms Arbetarekommun. Den var inte särskilt spännande. Kadhammars tes var att det är fel om människor som är med i samma organisation blir kära i varandra eller till och med kompisar. Jag har svårt att förstå det. Det vore väl ganska hemskt om just politiska organisationer befolkades av könlösa, känslokalla robotar.

I dag handlar det om Billströms "hemliga" brev till Persson. Jag kan inte låta bli att fascineras över hur just hemliga brev och privata majl, till och från just henne, tenderar att vara mindre hemliga....

Själv framställs jag (jag undrade över vilken nidbild som skulle spridas i förgår) som en blandning av en sällsynt ondskefull, makthungrig och samtidigt ganska korkad person. Det är möjligt att jag är allt detta, vad vet jag? Jag beskylls dessutom för att medvetet försökt förlora valet 2002. Vilket jag uppfattar som djupt kränkande.

Vad rör de djupt kränkande anklagelserna om valet 2002 så är min enda kommentar att jag tänker göra allt vad jag är mäktig för att vinna valet 2006, liksom jag gjorde 2002. Jag stöder socialdemokratins politik och ideologi, jag har aldrig tyckt att enskilda personer är så intressanta.

Min uppfattning är också att valsegern 2002 vare sig vanns eller kunde ha tillintegjorts av någon enskild person. Det var folkrörelsepartiet som vann valet 2002. Inte minst den fantastiska mobiliseringen av ytterstadens väljare som partiorganisationen åstadkom, säkrade valsegern.

Jag tänker inte kommentera särskilt mycket av Kadhammars orimligheter här. Min upfattning är att interna bråk och strider skall föras just internt i ett parti. Jag skulle kunna kommentera tramset om Billströms så kallade bok, men gör det inte här.

Jag är dessutom övertygad om, nej jag vet, att alla partiorganisationer har interna motsättningar. Det som tyvärr gör Stockholms Arbetarekommun unikt är att det finns en grupp människor som använder sig av media i inbördes stridigheter.

Från min hederskodex att inte i onödan offentligt kommentera inbördes bråk gör jag dock ett undantag. Det rör en utav Kadhammars så kallade huvudvittnen till den Stockholmska arbetarrörelsen, Peter Larsson.

Peter har flera gånger uppgett att Arbetarkommunen styrs utav en maffia.....

Bakgrunden till att Peter är så bitter och till att han är ställd utan allt inflytande i Arbetarekommunen är mycket simpel. Han är mannen som privatiserade tunnelbanan i Stockholm. Det gjorde han genom en hemlig överenskommelse med Elve Nilsson(m), och utan att överhuvudtaget förankra det beslutet i sitt eget parti. Det var då han förlorade allt förtroende i Arbetarekommunen.

Oförmågan att förstå att stora strategiska beslut måste förankras i ett folkrörelseparti ledde till att han avsattes, därav Peters bitterhet mot Stockholms Arbetarekommun.

Sen är det tråkigt att hans lojalitet med socialdemokratin är så bristfällig, så att han lånar ut sig till ett spel, som enbart i sin förlängning kommer att försvåra för oss som vill driva radikal socialdemokratisk politik i Stockholm.

måndag, juni 27, 2005

Nu har rötmånaden börjat.....

För ungefär en månad sen började Peter Kadhammar, journalist på Aftonbladet, att ställa frågor om stockholms Arbetarekommuns inre liv. Bland annat så blev undertecknad intervjuad. Kadhammar frågade både om politik, interna strider men också om vilka som varit i säng med varandra. Det sistnämnda fick mig att brista ut i skratt. Jag kan förstå att interna strider i ett parti väcker intresse, men när journalistiken marscherar in i sängkammrarna hos folk så har väl ändå ett nytt lågvattenmärke i svensk journalistik passerats....

I mitt inre hade jag svårt att tro att Kadhammars plumpa frågor skulle omvandlas till skrivna artiklar. Tyvärr hade jag fel, resultatet ses här.

Väl medveten om att Kadhammar utnämnde mig till Arbetarekommunens Stalin för två år sedan i en motsvarande artikelserie, så ser jag med förväntan fram emot vilka föga förskönande omdömen som kommer att fällas över mig den här gången.

Jag kan å andra sidan trösta mig med att rötmånaden uppenbarligen har börjat( om än lite väl tidigt). Inte ens Aftonbladet kan väl tycka att sängkammarjournalistik är något att vara stolt över?

onsdag, juni 22, 2005

Sommar, midsommar och skärgård

I mitt förra blogginlägg fick jag en magsur kommentar av en liberal, som gnällde över att jag som landstingsråd, inte enbart sysslar med sjukvårdsfrågor. I den glada traditionen att reta liberaler, tänkte jag bara meddela, att jag just nu är uppfylld av sommarlängtan, midsommarlängtan och skärgårdslängtan.

Apropå skärgårdslängtan så kan jag inte låta bli att tipsa om den alldeles utärkta hemsidan Ellennet, som ger utförliga seglingsbeskrivngar över hela östersjöområdet. Om dina vägar bär ut över havet i sommar så är sidan väl värd ett besök. bakom Ellenet står mina goda vänner Mikael och Magnus.

Innan min midsommarlängtan helt tar överhanden så är det väl lika bra att medge att jag i morgon ska ha ett möte med en tvärpolitisk arbetsgrupp rörande citybanan. Något säger mig att jag kommer återkomma till den längre fram här på Bloggosfären.

Hur som helst ha en glad och god midsommar.

tisdag, juni 14, 2005

Finns det skärgård i Estland?


Estland



Södra Dagö

Nu åker jag med skärgårdsstiftelsens arbetsutskott till Estland. På turen står besök i Haapsalu, Dagö och Ösel.

Syftet med vår resa är att besöka skärgårdsbefolkningen som finns i Estland (jo det finns skärgård på andra ställen än Stockholm). Vi vill se likheter och olikheter i deras skärgård jämfört med vår. Syftet är också att se om vi skulle kunna utveckla det skärgårdssamarbete som vi idag har med Ålands och Åbolands skärgårdar. Kan vi hitta samverkansformer med estländarna också?

Historikern inom mig tycker också att det blir spännade att besöka de bygder som beboddes av Estlandssvenskarna frma till 2:a världskrigets slut.

Jag lovar att rapportera flitigt i den mån jag kommer över internet uppkopplingar. I annat fall blir det rapport efteråt.

Rapport onsdagen den 15 juni.

Vi ankommer till Estlands huvudsstad Tallin för omedelbar avfärd till Happsalu, Estlands nordvästcentrum. Där tillbringar vi en stor del av dagen med att träffa lokala tjänstemän och representanter för turistnäring och naturskydd. Vi hinner även med ett besök i de gamla svenskbygderna. Nuckö kommun där vi bland annat besöker Birkas och kommunens entusiastiske svensksprakige borgmästare. Dessutom besöker vi Nuckö kyrka och prästgard bägge viktiga centra för estlandssvenskarna. Landskapet är fantastiskt, paminner mycket om Sveriges kustbygder.

Rapport lördagen den 18 juni

Ankommer ater till Tallin. Besöket pa Dagö och Ösel var mycket intressant och givande. Vi träffade politiker och tjänstemän fran öarna samt bofast befolknig. Förvanansvart manga talade svenska. Dagö (trevligt namn) var en skogkädd glesbefolkad ö med stora problem med arbetslöshet och avfolkning. Man försöker utveckla turismnäringen men fragan ar om man kommer kunna fa fram investeringsmedel. Ösel är pa manga satt dess raka motsats, ön har ett levande varierande landskap och är betydligt mer tätbefolkad. Även om den som resten av den estniska skargarden har problem med minskande befolkning. Ösels huvudstad har ocksa manga hotell och restauranger. Staden paminner mycket om Visby.

Sammantaget har resan varit givande och spännande. Estland har som redan tidigare konstaterats skärgard. De har livaktiga skargardsorganisationer. De möter likartade problem som den stockholmska skargarden gör. Jag tror att stiftelsen och andra skärgardsorganisationer har mycket och lara av och om när det gäller Estland. Och jag tror att det agr att hitta spannande samarbetsomraden.

Vad händer med Stokab?

En utav Stockholms mest spännande framtidssatsningar var (och är?) Stockholms kabelaktiebolag, STOKAB. Idén bakom var att man skulle se till att Stockholm och den kringliggande regionen skulle förses med ett högklassiskt fiberoptiskt nät- it teknologins motorvägar.

Från början var både Stockholm stad och landstinget medverkande, så att man kunde bygga ut nätet över hela Stockholmsregionen. Bland annat försågs samtliga sjukhus och vårdcentraler i Stockholms län, med bredband från Stokab vilket idag underlättar den medicinska utvecklingsrevolution som pågår för närvarande. Efter ett sällsynt kortsynt borgerligt beslut i landstinget, så beslutade man sig för att sälja tillbaka landstingets andel till staden.

Själv blev jag ganska oroad för några år sedan när rykten började nå mig om att ledningen ägnade sig åt väl vidlyftiga investeringar, utan att ha demokratiskt fattade beslut bakom sig. Trots signaler till centralt placerade personer i stadshuset hände ingenting.

Tills plötsligt då den stora kvasten fick gå. Då tyckte åtminstone jag att man å andra sidan gick för långt. Skyldiga såväl som oskyldiga fick gå. Storstädningen gick dessutom i sin plötsliga nit så långt att samförståndet med moderaterna kring Stokab, som gjort att verksamheten kunnat överleva maktskiften revs upp.

Nu blir jag än mer oroad när jag läser Dagens Nyheter. Oro, misstrivsel verkar prägla situationen för de anställda. SKTF tänker tydligen dra bolaget inför Arbetsdomstolen eftersom man ensidigt har sänkt lönerna för en stor grupp anställda, trots gällande kollektivavtal.

Nu har jag stort förtroende för ett antal personer i Stokabs styrelse. Sven Hulterström, (Stokabs ordförande), är en klok och erfaren politiker. Förhoppningsvis reder han ut den här soppan, så att Stokab kan få ägna sig åt vad de skall göra, nämligen skapa förutsättningar för tillväxt och välfärd i Stockholmsregionen.

måndag, juni 13, 2005

Mälardalen och Stockholm

Stockholm lever inte i en värld för sig. Orsaken till att staden ligger där den ligger är dess historiska roll som omlastningsplats för järnexporten från Bergslagen och som handelsplats för mälardalens jordbruksbygder och handelsplatser/städer.

Den insikten är viktig. Jag blir rent ut sagt f......... när jag hör korkade Stockholmare hävda att välståndet ensidigt skulle bero på Stockholmarnas insatser. Eller att Stockholmare skulle vara smartare än lantisar som en moderat riksdagskandidat hävade i det senaste valet.

Lika upprörd blir jag när jag märker företrädare från andra regioner i sverige som odlar Stockholmshat och Stockholmsfördomar.

Stockholm är en viktig, spännade och dynamisk stad. Sverige behöver ha en fungerande huvudstad om vår nation skall kunna hävda sig i den globala konkurrensen. För många stora företag handlar det inte om Stockholm eller Vimmerby(som är en fantastisk stad), utan om Stockholm eller Singapore.

Stockholm behöver Sverige och mälardalen, det är själva förutsättningen för Stockholms existens. Men sverige behöver också inse, att man måste investera i en fungerande huvudstad för att trygga framtidens välfärd för hela nationen.

Inte minst den samlade mälardalens stöd för att få tillstånd förbättrade tågförbinmdelser till och från stockholm är glädjande. När Arbogabor och Örebroare slåss för att staten ska göra en rejäl investering i Citybanan så rörs en ekenskis till glädjetårar.

Mälardalsrådet har också startat ett arbete med att försöka få tillstånd nätverk av politiker från hela regionen, så att vi i framtiden kan samverka för att få än mer statliga investeringar till bättre väg och järnvägar i mellanSverige och Stockholm. I bästa fall kan det vara början till en ny era i svensk historia. Kriget mellan stad och land, mellan stockholm och landet i övrig, kan gå mot sitt slut. Det gynnar oss alla.

fredag, juni 10, 2005

Landsort


La Mano på Landsort


Stockholms skärgårds sydligaste ö heter Öja, Landsort. Där var jag och hälsade på idag. Ön har 35 bofasta invånare men flera 10 000 tals besökare varje sommar. Imorgon öpnnas en konstutställning på ön. Den är jättespännade. Bredvid den gamla 1600 tals fyren står bland annat La Mano. Hyllningen till de frivilliga som slogs för republikens och demokratins sak i det Spanska inbördeskriget mot fascisterna.

Passa på att beöka Landsort i sommar, det är en fantastisk utskärsö. Där finns restaurang, pub, vandrarhem och en trevlig bofast befolkning. Och som sagt i sommar finns konsten på Landsort!

torsdag, juni 09, 2005

En socialist hyllar en Konservativ....


Winston Churchill

Jag har precis läst klart John Lukacs: Churchills ödesstund. Fem dagar i London maj 1940. Den rekommenderas varmt. Jag tror att det är ett ganska okänt faktum att Churchill var oerhört omstridd i Storbrittanien. De flesta brittiska politiker betraktade honnom som en galenpanna på tjugo och trettiotalet. Inte minst hans mindre lyckade invasionsföretag vid Gallipoli under första världskriget låg honnom i fatet.

Hans envetna och ständigt upprepade påstående att Hitler måste stoppas till varje pris, förskaffade honnom många fiender, inte minst i hans eget parti. De flesta ledande brittiska politiker ansåg så sent som i början av maj 1940 att en uppgörelse med nazi-Tyskland inte bara var nödvändig utan till och med önskvärd.

Avgörandets stund kom när Belgien kapitulerade, när Frankrike höll på att gå under och den brittiska expeditionsstyrkan på kontinenten stod inför det nästan oundvikliga nederlaget.

Med stöd av Labour, liberalerna och en del konservativa lyckades Churchill rida ut stormen.

Lukacs skriver spännade. Det är som en rafflande kriminathriller att dag för dag, timme för timme följa konflikten i den brittiska regeringen och krigskabinettet. Läs den! Njut av en spännade politisk thriller.

tisdag, juni 07, 2005

En obegriplig återremiss


Landstingsfullmäktige 7 juni 05


Jag har skrivit om Citybanan förut. Sen ett par månader finns en principöverenskommelse mellan Stockholms läns landsting, Stockholms stad och Banverket.

Den stora poängen med principöverenskommelsen är att staten för första gången någonsin går med på att ensamt bära de mycket stora ekonomiska projjekt och genomföranderisker som finns med projektet.

Staten åtar sig mot att ett fast pris bygga våra nya pendeltågsstationer. Det priset skall framförhandlas innan årsskiftet annars faller hela Citybaneöverenskommelsen.

Den andra poängen sett med landstingsögon är att Stockholm stad går med på att betala 25% av kostnaderna för de nya pendeltågstationerna. Det är något som man skulle kunna ifrågasätta.

Landstinget har alltid betalat för pendeltågsstationer, det är ingen självklarhet att stockholms stad skall gå in och betala, för att förbättra resandet, för pendeltågsresenärer som till merpart är boende i andra kommuner.

Staden väljer att vara med i alla fall eftersom Citybanan är en viktig investering för Stockholmsregionen. Priset för att få med Stockholm var att de i en särkild uppgörelse skulle kompenseras för bortfallna markhyresintäkter under byggtiden. Stadens ursprungskrav var 500 mkr. Vi fick ner dem till 100 mkr.

Det är hemskt mycket pengar, men i sammanhanget ska man alltså komma ihåg att staden åtar sig att finansiera 25%, utav det fasta pris som vi skall framförhandla med Banverket. I realiteten kan det innebära att staden får bära 25% av en kostnad som i dagläget ligger på 3,2 miljarder kronor.

Vad gör då de borgerliga partierna när överenskommelsen mellan landstinget och Stockholm skall behandlas? De yrkar på och genomdriver en minoritetsåterremiss.
Absolut obegripligt i mina ögon.

Om man är rädd för att kostnaderna skall skena iväg. Är det då ett problem om stockholm stad är med och delar kostnaderna med landstinget?

Borde inte Stockholms stad och landstinget ägna sin kraft till att gemensamt försöka få ner det fasta priset så lågt som möjligt? Borgarnas återremiss öppnar upp för förnyade motsättningar mellan Landstinget och Stockholm, just när enighet inom stockholmsregionen är mer nödvändig än någonsin.

Jag har svårt att förstå motivet. om det inte handlar om att försöka åstadkomma allmänt kaos och förseningar samt att öka risken för ett eventuellt nytt storbråk mellan stockholmsregionen och regeringen. Trist eftersom Citybanan är ett för viktigt projekt för att slarvas bort i partitaktiska strider....

måndag, juni 06, 2005

Å så var det Nationaldag.....




Jag älskar Sverige. Inte minst är jag stolt över det realtivt jämlika och rättvisa samhälle som socialdemokratin och andra progressiva krafter lyckats bygga upp i vårt land. Till min svenskhet hör också en stor dos kritik gentemot överheten representerad av adel, kungahus och människor som anser sig vara "finare" och "bättre" än andra.

Idag har Sverige sin första officiella nationaldag. Självfallet tänker jag delta i det firandet.

Ikväll ska jag hålla tal om Stockholm och Sverige för ett antal internationella besökare på en konferens om global standardisering inom geografisk information, enligt ett beslut från EU. Då kommer jag självfallet att hylla mitt fosterland.

Samtidigt måste jag bara få avreagera mig lite genom att publicera ovanstående hyllning till fanan och överheten.

På midsommarafton "folkets nationaldag" så kommer jag enbart att ägna mig åt patriotiska aktiviteter såsom brännvin, potatis och sill, Evert Taube och tårdrypt beundran av den blågula fanan. (Jag lovar;)

söndag, juni 05, 2005

Organisation ger makt.


Invandrarutskottets folk på väg till den socialdemokratiska integrationsföreningens fest på Eggebygård (Järvafältet)

Ett utav det moderna klassamhällets mest tydliga utrryck är bostadssegregationen i Storstadsområdena. Många invandrare och många fattiga svenskar förnekas i praktiken att kunna bo var som helst i Stockholm. Resultatet blir en klassuppdelad stad som är historiskt unik och som ökar motsättningarna.

Rik etniskt svensk medel- och överklass bor i villaområden samt i Stockholms innerstad. Den nya etniskt blandade arbetarklassen bor i förortsområdena. Till det mest skrämmande hör att de som skulle kunna ha störst nytta av politiken som radikalt samhällsförändringsverktyg, allt för ofta avstår från sin röst, att delta i det politiska livet.

Det finns dock positiva undantag. Till dem hör invandrarutskottet i Stockholms Arbetarekommun. Utskottet är en sammanslutning av de socialdemokratiska organisationer som främst organiserar invandrare. Det är en snabbt växande organisation som nybildar klubbar och som värvar nya medlemmar till arbetarrörelsen.

Invandrarutskottets organisatoriska styrka gör också att de kan ställa krav både på politikens innehåll men också på att socialdemokratin ska ha många invandrarrepresentanter i de politiska församlingarna. Allt i god arbetarrörelsetradion- Organisera er för att förändra världen!

Själv blev jag glad i själen av att delta på den socialdemokratiska integrationsföreningens medlemsfest här i helgen. Ca 200 glada, entusiastiska partimedlemmar på fest. Underbart. Fler socialdemokratiska föreningar borde lära sig av dem. Politik är inte bara allvar utan också social samvaro och livsglädje.

onsdag, juni 01, 2005

EU:s nya grundlag

Jag vet inte om det är mödan värt att blogga om EU:s nya grundlag. I grunden tycker jag att det är positivt att Europas länder samarbetar med varandra och det borde väl vara klokt att ha gemensamma spelregler om vad som skall beslutas var. Samtidigt kan jag bara instämma i det yttrande som gjordes av chefredaktören för den franska tidskriften " Marianne" Jean-francois kahn i tisdagens Svenska Dagblad "sedan Stalin konstitutionen är det första gången man vill stadfästa ett ekonomiskt system i en konstitution".

Gemensamma spelregler behövs i alla fungerande demokratiska system. Däremot verkar det helt absurt att grundlagsfästa ekonomiska system och ekonomisk politik. Det är väl det som medborgarna ska få besluta om när de utser sina förtroendevalda. Nyliberalismens alternativt kommunismens ekonomiska idéer prövas bäst i fria diskussioner i en levande demokrati.

För säkerhets skull är det väl bäst att jag tillfogar att jag inte delar någondera grupperingens synpunkter. Att stifta grundlagar emot deras rätt att kräva en viss ekonomisk politik, har jag däremot svårt att förstå poängen med.

Ett nytt sjukhus

Ett utav de mest spännade projekten i stockholm är planeringen för att få tillstånd ett nytt universitetsjukhus i Stockholm-Solna. Det "gamla" sjukhuset uppfördes efter kriget och är idag slitet och partiellt omodernt, trots att personalen utför ett fantastiskt arbete. Landstinget står inför valet att antingen betala mer än 10 miljarder kronor för att upprusta det befintliga KS Solna sjukhuset och då stå med ett sjukhus som inte lokalmässigt sett uppfyller moderna krav. Alternativt bygga ett helt nytt universitetsjukhus. Landstingsfullmäktige har beslutat att utlysa en internationell formgivningstävling. mer om den kan du läsa här locum .

Bloggtoppen.se