Riksbankschefens avgång

Lyssnar på Maria Abrahamsson (svd) när hon sitter i Tv soffan. Hon är upprörd och oroad över att Heikensten har aviserat sin avgång. Nu hotar politisk styrning av den oberoende riksbanken. "Vi måste ha maktdelning mellan olika maktcentra i Sverige."

Jag har för min del aldrig upphört att förvånas över att man i någon outgrundlig vishet kommit fram till att ränte och valutapolitiken skall ligga utanför demokratins domvärjo.

prov

Jag är en obotlig teknikgalning. måste bara pröva om det går att blogga från telefon

Vänsterpartiet och den liberala makthegemonin

Vänsterpartiet håller tydligen på att utarbeta ett nytt ekonomiskt program. Det förfasar merparten av det borgerligt dominerade media i landet.

Min erfarenhet av vänsterpartister är något delad, när det handlar om ekonomi.
Jag har både mött de vänsterpartister, som uppnenbarligen har en tryckpress i källaren, där det bara är att göra nya pengar när man har ont om dem. Men jag har också mött vänsterpartister både i Stockholm stad och i landstinget som är beundransvärt ansvarskännande.

Inte minst vänsterpartisterna i landstinget är värda mycket beröm. Efter moderaternas totala ekonomiska fiasko under förra mandatperioden. Då de lånade till driften av sjukvård och kollektivtrafik så har Vp i landstinget hjälpt till med att få ordning på landstingsekonomin. De har varit med om många tuffa nedskärningsbeslut för att rädda en fortsatt offentligt driven sjukvård åt stockholmarna.

Samtidigt händer det emellanåt (dock inte i landstinget), att man möter andra vänsterpartister som kräver minskad arbetstid, högre lön åt de lågavlönade, massiva nya välfärdsreformer och ett totalt borttagande av arbetslösheten samtidigt, omedelbart, idag. Helst igår. Oavsett vilka ekonomiska resurser som står tillbuds.

När vänsterpartiet kräver 200 000 nya jobb under nästa mandatperiod i den offentliga sektorn. (vilket säkert är önskvärt rent verksamhetsmässigt), så ställer man sig frågan hur detär tänkt med finansieringen utav detta. Så vitt jag vet kommer det kräva ungefär 70 nya skattemiljarder....

Att borgerligheten och de borgerliga medierna nu löper gatlopp efter vänsterpartisterna är inte att förvåna sig över. I den mån deras nya ekonomiska politik är uppenbart orimlig, så förtjänar de dessutom hård kritik. Enkel populism och överbudspolitik skadar inte bara sveriges politiska vänsterrörelser utan i sin förlängning själva medborgarnas tro på demokratin.

Det jag tycker verka vara piggt hos vänsterpartiet är att de diskuterar det som nästan är onämnbart idag. Nämligen den ekonomiska maktkoncentrationen. För alla sanna demokrater borde det vara ett problem att makten över väsentliga delar av samhället är koncentrerad till några få familjer. Avgörande beslut om hur din och min framtid skall se ut ligger utanför demokratins beslutsfär, oavsett vilken regering som råkar sitta i Rosenbad.

En hel del av ilskan hos media beror nog just på detta. Socialistiska tankegångar har ånyo sluppit ut ur pandoras ask. Något som borde förfasa landets liberaler. Det ensidiga tankemönstret, hegemonin har fått en spricka i fasaden.

Till saken hör också att de senaste decennierna har inneburit en maktförskjutning från det gemensamma till marknaden. Diskussion om privat maktkoncentration om medbestämmande på arbetsplatserna, om ekonomisk demokrati har legat i stiltje. I bästa fall kan vänsterpartisternas förnyade iniativ hjälpa till att få igång den debatten igen.

Nu har jag fått skriftligt på det...

Beviset

Jag har tidigare skrivit om min förvåning när jag upptäckte att jag var medlem i Svenska kyrkan samt därefter medföljande kyrkopolitiskt uppvaknande intresse med efterföljande ruelse. Samt att jag faktiskt gick och röstade.

Idag kom beviset på utträde ur kyrkan. Det är ett dokument som jag tänker hålla hårt i.

Av utträdesbeviset framgår att jag inte längre har några rättigheter vad kyrkan beträffar samt att jag i fortsätningen inte betalar kyrkoskatt. Helt ok enligt min uppfattning. Det framgår dessutom att jag även fortsättningsvis skall betala begravningsavgift till Svenska kyrkan.

Det sistnämnda är absurt. I Stockholm där jag bor drivs och betalas kyrkogårdarna med tillhörande begravningsväsen utav kommunen, via kmmunalskatten. Det är ett bra system som garranterar alla gravplats, samt en likvärdig behandling av alla, oavsett religion eller förhållande till svenska kyrkan.

Jag trodde att kyrkan och staten var åtskillda. I realiteten är åtskillnaden inte genomförd.

I Stockholm leder absurditeten till att stockholmarna får betala för kyrkogårdar och begravningar två gånger. En gång till kommunen som tillhandahåller tjänsten samt en gång till svenska kyrkan som....Ja inte är de begravningsanvariga. Frågan man ställer sig är vad Svenska kyrkan använder de obligatoriska skattepengarna från stockholmarna till?

Rättsäkerheten och kampen mot terrorism

Idag kom EU domstolens utslag rörande EU:s rätt att sätta människor i ekonomisk karantän. Bakgrunden är att man i efterdyningarna från terroristatacken mot World trade center beslutade sig för att strypa terroristernas ekonomiska flöden. (Vilket är ett gott syfte).

Man bestämde sig för att FN skall kunna sätta upp människor i ekonomisk blockad. Dvs deras ekonomiska tillgångar skall kunna frysas. På amerikansk begäran kom tre somaliasvenska att sättas upp på den listan. De förklarades för ekonomiskt fredlösa, deras tillgångar frystes. Det blev förbjudet för svenska myndigheter att ge dem ekonmiskt understöd, inklusive socialbidrag.

Jag kan givetvis inte bedöma riktigheten i USA:S anklagelser. Det är fullt möjligt att någon utav de tre har skumma saker för sig. En utav dem känner jag. Jag har mycket svårt att tro att han skulle vara inblandad i muslimska fundamentalistiska rörelser. Hans åsikter är snarast de motsatta. Han var inblandad i "Al baqarat banknätverket", det vet jag. Det är dock inte samma sak som att automatiskt vara terrorist.

I ett land som Somalia utan fungerande statsmakt, i nästan total anarki, så finns det inget utrymme för ett normalt västerländskt bankväsende. Därav infomella banknätverk som Al baqarat.

Min vän lyckades få blockaden mot sig själv upplöst. Priset var att han lovade och svor inför amerikanarna att han aldrig haft något med terrorister att göra.

Jag kan inte låta bli att bli bekymrad. Ska vi verkligen ha system som innebär att enskilda kan sättas i total ekonomisk blockad? Utan ens möjlighet till rättslig prövning. Ska blockadsystem, om nu sådana skall finnas, vara så drakoniskt utformade, så att inte ens socialtjänsten tillåts se till att den bannlyste och dennes familj har möjlighet att överleva?

Vilket pris är vi bereda att betala för att förvara oss mot terroristgalningar? var går demokratins och rättstatens gränser? Och varför prövas en så här fundamental frågeställning inte utav de folkvalda politikerna, utan istället utav en domstol?

Remi, vad händer sedan?

Man kan inte låta bli att fascineras utav det Tyska valresultatet. Enormt borgerligt övertag i väjaroppinionen visade mätningarna under lång tid. Sen slutar det med röd-grön majoritet i Bundestag. Nu är ju det tyska vänsterpartiet i praktiken omöjligt att ha något närmare samarbete med i praktiken.

Det går inte att samarbeta med ett parti som till del innehåller den forna östtyska diktaturens styrande grupp anser de tyska socialdemokraterna, vilket jag bara kan instämma i.

Sen finns det nog anledning för de tyska socialdemokraterna att sjävkritiskt bedöma hur man misslyckats med att bekämpa arbetslöshet och hålla samman arbetarrörelsens grenar; fackföreningsrörelse och parti.

Agneta Merkel och hennes Kristdemokrater bör å sin sida begrunda att nyliberalism har vissa svårigheter med att vinna väljarnas gunst. Dess tankegångar har lika god jordmån i Tyskland som i Sverige.

Nu har jag gort min plikt

Så har man fullgjort sin plikt i egenskap av medlem i Svenska kyrkan.
- Självfallet vann min inneboende "partipolitruck" över mina tvivel.
-Självfallet vandrade jag iväg och röstade. Och ja,
- Självfallet röstade jag på rätt parti.

Nu fasar jag för det religiösa tempel* som kommer att uppföras i centrala Årsta. Den här veckan ska jag lämna föreningen Svenska kyrkan åt de som faktiskt är troende.

Sen måste jag erkänna att jag blev imponerad av alla de som tålamodigt stod och väntade på sin tur att rösta. Det tog mig nästan en timme att komma in i vallokalen. Antingen så var valet dåligt organiserat eller så var valdeltagandet ovanligt stort. Jag lutar åt det sistnämnda.

* Allt hopp är emellertid inte ute för oss som inte vill ha den nya kyrkan. Jag vet att ganska många tycker som jag att det är vansinnigt att uppföra en ny kyrka i Stockholm, samtidigt som det står en mängd tomma kyrkolokaler runt om i hela Stockholm.

Förnuftets seger över taktikens.

Jag har skrivit om Citybanan förut. Det finns en överenskomelse mellan regionen och staten om att bygga den. Det som pågår nu är analyser utav projektet och diskussioner om hur stor prislappen är, ska vara för den regionala medfinansieringen.

I Stockholm är det landstinget som är ansvarigt för kollektivtrafik och dess investeringar. Trotts detta så har Stockholm stad i regionens intresse sagt sig vara villiga att betala 25% av kostaderna för de nya pendeltågsstationerna. Döm då om min förvåning när den borgerliga minoriteten valde att återremittera uppgörelsen med Stockholm i våras. Med åtföljande risk att Stockholm skulle dra sig ur uppgörelsen och lämna landstinget ensamt att betala.

Jag har svårt att förstå det som något annat än som ett försök att djävlas. Att försöka försena den ekonomiska uppgörelsen om Citybanan. Det är klart att borgerligheten som alltid älskar att skylla stockholmsregionens alla problem på socilademokratin någonstans mår väldigt illa när man analyserar vad som faktiskt skett vad rör betydande infrastrukturinvesteringar de senaste åren.

1. S tog strid för och riskerade regeringmakten i stadshuset för att få tillstånd Södra Länken.
2. S tog iniativ till att bygga den nya Årstabron (som är underbar för övrigt)
3. S tog iniativ till ombyggnaden av Tranebergsbron
3. Borgarna misslyckades med att få igång Norra Länken projektet. Stella Fares Stockholmsparti blockerade dem. När vi tog över 2002 sattes projektet igång.
4. Nu i dagarna sätts spaden i jorden för den välkbehövliga ombyganden av väg 73. Återigen ett s iniativ.
5 S försöker få tillstånd en vettig lösning rörande citybanan. Borgarna begär återremiss....

Igår på landstingsmötet så blev uppenbarligen argumentationen orimlig för dem själva. Det som i maj var fullständigt oacceptabelt, valde de (efter sedvanligt skäll på regeringen) att rösta för. Det är jag glad för. Regionen behöver enighet, inte politiskt taktiserande.

Orden räcker inte till.....

Politisk glädje

och kanske inte lika viktigt, men väldigt kul....

Varvsarbetarglädje

Politikens själsdödare....

Nu har jag varit på det socialdemokratiska förtroenderådets möte. Innehållet var i grunden bra. Göran Persson höll ett ideologiskt lysande anförande, där han drog upp de stora linjerna inför nästa års val. Nuder kunde som förste finansminister på decennier presentera ett budgetupplägg utan besparingar...

Den tänkta höjpunkten på programet var behandlingen utav förslaget till nytt socialdemokratiskt internationellt program. Det är 15 år sen sist och mycket förtjänar uppmärksamhet.... Den fortlöpande globaliseringen, kampen mot världsfattigdomen, EU m.m.....

Det var då de dök upp, kommateckenspolitikerna (KP). Jag avskyr dem. De finns alltid närvarande när man skall diskutera politiska program och ideologi. KP är de där som alltid hävdar att ett programs hela innehåll, är beroende utav om stycke 8 kommer före stycke 2.... Eller som enbart vill diskutera betydelsen av de viktiga orden bör, skall eller vill. Eller hur just kommateringen skall se ut i en text.

KP dödar politiken, de dödar diskussionen om olika politiska och idelogiska vägval.

Diskussionen om det internationella programmet förvandlades till en KP diskussion. En efter en ställde sig KPupp och förvandlade diskussionen till en tragisk komedi. Lågvattenmärket tror jag nåddes, när en ledamot från ett partidistrikt i Mälardalen började diskutera vilken grafisk profil programmet skulle tryckas i....

I detta pettimetrarnas och kommatecknens tyranni framstod Vanja Lunby Wedin, som ett alltför sällsynt undantag i ett kompakt mörker. Hon talade om skandalerna med slavarbetare i världen och i Sverige. Hon talade om att världens demokratiska samarbetsformer måste utvecklas. Att kampen för fackliga rättigheter globalt också är kamp för löntagararnas rättigheter i Sverige. Att demokratin (folkviljan) måste gå före marknaden (de multinationella företagen) när det handlar om att bestämma världens framtid.

Skärgården ska utvecklas...

De kommande månaderna kommer Landstinget att behandla två viktiga program som kommer att ha stor betydelse för skärgårdens utveckling. Det ena heter skärgårdspolitisk program och handlar om landstingets insatser i skärgårdsområdet, det andra är en utveckling av den regionala utvecklingsplanen inriktat på skärgårdsområdet.

Skärgården har ju utvecklats oerhört positivt de senaste trettio åren. Från att ha varit en döende avfolkningsbygd så har det förvandlats till ett område där befolkningsantalet växer. Idag tror jag att de flesta betraktar skärgården som en oerhörd viktigt tillgång för hela Sverige. Det har inte blivit så genom slump utan det har varit en kombination av politik och småföretagande som lett fram till den positiva utvecklingen..

I framtiden står skärgården inför flera viktiga frågeställningar....

- Hur ska man kunna bevara skärgården öppen och tillgängligg för alla? Hur ska vi se till att stockholmarna från de utsatta bostadsområdena får en möjlighet att komma ut och uppleva skärgården?

- Hur ska avägningen göras mellan naturskyddsbehoven och allmänhetens behov av rekrationsområden?

- Vad ska hända med den mark som staten inte längre behöver för försvarsändamål? Moderaterna vill privatisera den, alternativt återlämna den till de gamla ägarna (hur det nu ska vara möjligt?)

- Vad ska göras för upprätthålla offentlig samhällsservice och hur ska vi göra för att möjliggöra för fler att bo och leva ute i skärgården? Inte minst bostadsförsörjningen är ett stort problem?

Läs gärna programmen och kom med ideér...

Katrina och den amerikanska valfardsstaten.

Man blir ju onekligen bade hapen och bedrovad nar man tar del av den valdiga katastrof som drabbat USA. Det talas om tusentals doda, flera stader daribland New Orleans ligger i ruiner. Pa Tv:n skriker overgivna manniskor ut sin fortvivlan... Plundrare drar omkring pa gatorna. Detta i USA varldens maktigaste land, den kvarvarande supermakten.

Mycket senfardigt verkar statsmakten begripa situationens allvar. Forst nu borjar man forsoka aterstalla ordningen. Clinton och Bush den aldre har tydligen dragit igang en nationalinsamling for att hjalpa katastrofens offer.

Det som slar mig som oerhort markligt, ar att nar man redan innan orkanen insag den fara som hotade, sa nojde man sig med att uppmana manniskor att ta sig ifran det befararade katastrofomradet. Sen lat man varje man klara sig sjalv..... De fattiga som inte hade egna mojligheter lamnades kvar for att mota naturkatastrofen sa gott man kunde.

I natt talade Bush till det amerikanska folket. Jag sag talet pa TV har i London dar jag ar just nu. En stor del av hans tal handlade om katastrofens inverkningar pa den amerikanska oljeindustrin. Bensinpriset vantas stiga vilket sjalvfallet oroar presidenten..... Ifall USA var ett sunt land rent politiskt, sa borde han ha betydligt varre saker att oroa sig for.