Omprövningens tid

Igår hade Arbetarekommunen representantskapsmöte. Det var ett bra möte som präglades av realistiskt kritiskt ifrågasättande.

Min uppfattning är att man måste kunna kosta på sig att ifrågasätta det mesta i den nuvarande situationen. Vi har gjort det sämsta valresultatet någonsin. Valförlusten var särskilt stor i Stockholm.

Samtidigt kunde de flesta konstatera att det inte var i organisationen som det brast den här gången. Snarare i politiska budskap, mediestrategi och ledarskap.

Vi som har förmånen att få företräda partiet i dess försök att vinna medborgarnas förtroende måste också inse att vi inte prenumerar på våra uppdrag. Det står inte i partiets stadga att x ska vara landstingsråd eller y borgarråd. Det är upp till partiets medlemmar att fundera över vilka som ska företräda oss inför vårt försök att återerövra inflytandet i vår region.

Än viktigare är att fundera över vilka politiska budskap vi går till val på och hur vi kommunicerar dessa. Inte våra värderingar, de måste självfallet ligga fast.

Är det så att socialdemokratin uppfattas som en radikal samhällsomdanande rörelse som står på medborgarnas sida i deras strävanden och drömmar? Eller är vi ett parti som sammankopplas med myndighetsmakt och politisk överhet? Så länge som det går att tveka om svaret på den frågan har socialdemokratin allvarliga problem.

Sommar eller höst?

Det är bara att konstatera att den här sommaren slår alla reckord. Fantastiskt.

Gårdagen tillbringade jag med några vänner på en båt körandes runt på "grodhavet". I bakgrunden på den här bilden syns Stockholms Asfaltskokningverk längst ut på Kungsholmen.

Grönska, vatten och industriell verksamhet. Stockholm är fantastiskt. 

Vem tar över efter Persson?

Jag förstår att tidningarna nu kommer att spekulera oerhört om vem som ska ta över ledarskapet för socialdemokratin. Media kommer säkerligen göra fler opinionsmätningar där "folket" ska utse socialdemokraternas nya partiordförande. Många skäl kommer att anföras kring de olika påtänktas trevlighet, bakgrund eller huruvida de är kvinna eller man. För mig är valet framförallt politiskt. Jag vill ha en ordförande som kan hålla samman arbetarrörelsen, appelera till väljarna och som driver en politik som jag gillar. En som skriver klokt i denna fråga är Enn Kokk.

Vi kommer igen

Det känns tungt nu. Jag vet inte om jag är mest ledsen eller mest förbannad.

Alltför ofta brukar det låta att det var den dåliga organisationens fel att vi förlorade valet. Samtidigt som valsegrarna nästan alltid brukar tillskrivas en person, en stor ledare.

Den här gången kan jag konstatera att jag sällan sett så många socialdemokratiska valarbetare ute på stadens gator och torg. Jag är djupt imponerad av partikamrater som stått i valstugor, delat flygblad, knackat dörr eller agiterat på torgmötena. Fantastiskt.

De djupa valanalyserna förutsätter eftertanke. Men redan nu kan man väl säga att när arbetarepartiet enbart litar på marknaden och en riksbank (som hysteriskt bekämpar en icke existerande inflation) för att bekämpa arbetslösheten så är man illa ute.

Som stockholmare är jag förbannad. Borgarstyret kommer att fördjupa klassklyftorna i Stockholm. Att borgarna ser ut att vinna landstingsvalet är en parodi på rättvisa.

Att vi kommer igen är jag övertygad om. Borgarsegern var möjlig först när högern lyckades med konststycket att få folk att tro att de är bättre på att bedriva socialdemokratisk välfärdspolitik än vad socialdemokraterna själva är.

Nu är det dags för kritisk självreflektion, idévässande och mobilisering. Vi kommer igen!

Sten är död

Får höra att Sten Andersson har avlidit. Det gör mig ledsen. Jag träffade honnom första gången när han var ordförande i Stockholms Arbetarekommun och jag arbetade som SSU ombudsman.

Sten hade humor. Han skrattade mycket och han var en veritabel politisk kunskapskälla att ösa ur. När man lyckades få Sten att berätta anekdoter från hans spännande politiska liv så var det både oerhört roande och jäkligt intressant.

Stens bakgrund som vanlig arbetargrabb och SSU:are från Stockholms södra förorter och hans trohet mot den södra delen av stan tyckte jag var ett extra plus.

Hans lokala förankring gick väl ihop med hans internationalism. Inte minst Stens insikt i att man inte kan lösa mellanösternkonflikten, utan att förstå palestiniernas situation saknas alltför ofta i den nuvarande debatten.

Vem vann debatten?

Kvällstidningarna brukar utropa än den ena än den andre som segrare i TV debatterna. Som grund anför de sina internetomröstningar. STÖRTLÖJLIGT säger jag. Eftersom de inte har något skydd för att samma ip adress används flera gånger så säger deras omröstningar bara något om vem eller vilka som orkar sitta vid en dator och klicka flest gånger.

Nej vem som vann avgörs av betraktaren. I mina ögon gjorde Persson bra ifrån sig igår kväll. Lasse Ohly var lysande som debattör. Lejonkungen såg mest deprimerad ut och Moderat Maud var mest förbannad. Fredik satt mest i ett hörn. Han var väl rädd för att göra bort sig.

Nu är det bara några timmar kvar av valrörelsen. jag säger som jag har gjort hela valrörelsen. Det här kan mycket väl gå riktigt bra. Jag har sällan sett så många socialdemokratiska valarbetare ute på gator och torg. Dessutom känns det tydligt att temperaturen stiger, vilket är en absolut förutsättning för en socialdemokratisk valseger. det är först om väljarna inser att valet betyder något som det går att mobilisera dem.

Hur blir det med sjukhusen?

Stockholmarna tycker att det är en riktigt dålig idé att sälja sjukhusen. Det krävs inte många torgmöten eller samtal med väljarna för att förstå det. Det är nog därför som moderaterna drabbats av panik några dagar före valet.

Igår kväll satt principfaste Fredrik(M) och deklarerade att det inte blir någon försäljning.

Det märkliga är att han tydligen inte pratar med sin hustru Felippa (M) särskilt ofta. Felippa sitter nämligen i landstingsfullmäktige i Stockholm. Där har hon röstat för moderaternas budgetförslag där det står följande....

"Nya ägare ska sökas för hela akutsjukhus och/eller delar av akutsjukhus" s17 i M:s budgetförslag för 2006.

"Vi anser vidare att samtliga akutsjukhus i stället ska få fortsätta arbetet med att bli mer fristående, genom bolagisering och därefter försäljning" s28 i M:s budgetförslag för 2006.

Mot bakgrund av att Fredrik vill ta bort stopplagen som förbjuder moderaterna i landstinget att sälja sjukhusen. så måste man ju säga att att Fredriks pinsamma krumbukter i Tv sofforna ter sig rätt löjeväckande.

Politik handlar om att vilja och om mod. När moderaterna inte längre vågar stå för de förslag som lägger fram i de politiska församlingarna så uppvisar de en ynkedom som är djupt bekämmande.

Årsta torg, måndagmorgon 06:02

För oss alla morgonpigga har ju valrörelser sin speciella tjusning. Här packas "bulle med flygblad" inför utdelning vid Årstabergs pendeltågsstation.

För övrigt tycker jag att Göran tog hem en överlägsen knockout på högerledaren under söndagens Tv debatt.

Invandrarutskottets spurtfest

Valrörelser är ju inte bara torgmöten och snack med väljarna. Varje god valrörelse har ett moment av fest i sig. I går kväll hade Invandrarutskottet spurtfest i Skarpnäcks kulturhus. Massor med glada partikamrater med bakgrund från jordens alla hörn samlades för att ha en kul kväll ihop.

Hur valet än går. Engagemnaget från de socialdemokratiska invandrarföreningarna kan man inte klaga på.

Personvalets stupiditet 2

Här är Rebecca (kd). Hon tycker att det ska stå poliser i alla gathörn. Jag har svårt att tro att det är det som väljarna i allmänhet önskar sig

Personvalets stupiditet

De olika (företrädesvis borgerliga) kandidaternas personvalskampanjer uppvisar ett antal häpnadsväckande påståenden. Kerstin Gustafsson (M i Rinkeby) lovar att hon alltid finns tillhands när man ropar. Nu har jag varit på ett antal torgmöten på Rinkeby torg. Jag och andra har ropat efter Kerstin flera gånger, men hon har inte funnits tillhanda en enda gång. Märkligt...
Eller så har förklarar det uppenbart lögnaktiga löftet varför moderaterna har så svagt väljarstöd , just i Rinkeby? 

Folkpartiskandalen

I mitt förra inlägg om Folkpartiskandalen uttryckte jag min frustration över att valrörelsen med sin politiska diskussion skulle undanskymmas av trams.

Till min stora sorg blir jag tvungen att äta upp mina ord. Det här är värre än vad jag i min vildaste fantasi kunde föreställa mig. Dataspioneriet riktat mot socialdemokratin var tydligen känt och nyttjat av den högsta ledningen i Folkpartiet.

Det är djupt sorgligt att ett parti som en gång i tiden var vapenbröder med socialdemokratin under kampen för demokrati och och allmän och lika rösträtt har kunnat sjunka så här djupt. Att ett etablerat (och tidigare seriöst) politiskt parti med spionage och falskspel försöker bekämpa sina politiska motståndare, är i själva verket ett angrepp mot folkstyret-demokratin.

Pinsamt FP!

Jag vill ägna mig åt politik och diskutera den med väljarna.

Spioneri och maffiametoder förvandlar politiken till en patetisk lekstuga. Den stora tragedin med den senaste "spioneriskandalen" är att alla politiska partier dras i smutsen.

Den 24 åriga folkpartisten som nu på morgonen erkänt sig skyldig hävdar att han slutade med sina intrång i mars. Samtidigt försigick illegala intrång med samma kontoinloggning så sent som i förra veckan.

Enda vägen till att se till att hela valrörelsen inte lamslås av denna folkparti initierade Watergate skandal är att dom snabbt tvättar byken ren. Det behöver dom göra för att man ska kunna ta Folkpartiet på allvar. Men också för att vi som gillar politik ska få ägna oss det, inte åt trams.

Hornstulls valstuga

Visserligen har Årsta den snyggaste valstugan. Men den i Hornstull är orginellast. Hela stugan är förvandlad till ett lapptäcke med lokala socialdemokratiska krav från Knivsöder.