En statlig förhandlingsman...

Får höra att regeringen utsett Carl Cedershiöld till statlig förhandlingsman för Stockholmsregionen. Det är ett klokt val. Han kan regionen och är väl insatt i de olika politiska låsningar och möjligheter som finns mellan de olika aktörerna. Jag är dessutom övertygad om att Carl inser det befängda i regeringens försök att ersätta Citybanan med ett tredje spår förbi Riddarholmen. Ett sådant kommer inte lösa getingmidjeproblemet eftersom det inte ger tillräcklig spårkapacitet.

Conny 40 bast!!!

Jag börjar känna mig gammal (tror jag). När de som bara igår var alldeles nybakade SSUare i ungdomsklubben i Rågsved (Lucidor) helt plötsligt fyller 40, så börjar man ju fundera.

Conny är en jäkligt bra grabb. Kanske inte direkt min kandidat till posten som superdiplomat. Men han är rakryggad och modig som få. En egenskap som fler i den politiska värden borde försöka tillägna sig.

Grattis Conny! 

Nu börjar oppositionsarbetet!

Igår kväll samlades den nya socialdemokratiska landstingsgruppen. Det var ingalunda någon slagen eller modfälld församling som möttes, snarare tvärtom. Trotts valnederlaget så märks det att det är många nya medlemmar i gruppen.

Människor som brinner för att försöka profilera socialdemokraternas visioner om hur stockholmsregionen ska utvecklas. Det här ska bli jäkligt kul.

Sen kan man ju inte låta bli att glädjas åt att väljaroppinionen nu visar tecken på att svänga åt vårt håll. Den tradionella uppgången för det segrande laget efter ett val, verkar ha kommit av sig. Det är inte så underligt.

Lite politisk historia

Just nu befinner jag mig i ett politisk vakuum. Jag och mina kompisar är försatta i opposition, men vi vet inte hur vi ska formera oss innan den nya borgerliga majoriteten visat korten.

Det sistnämnda verkar dessutom gå oerhört långsamt och trögt här i landstinget. I stadshuset och i regeringsdepartementen har de nya makthavarna formerat sig och gett besked. Här i landstinget går det uppenbarligen trögt. Undrar varför?

Hur som helst det ger mig lite tid över till att studera gamla skrifter. Här om dagen hittade boken "Till Hjalmar Mehr" en vänbok utgiven 1970. I den hittade jag följande högaktuella citat av Tage Erlander.

"Visst vill vi alla att beslut i samhället skall fattas så nära som möjligt de människor som berörs av dess verkningar. Det gäller både i geografisk och i social mening. Det får inte finnas hinder till kontakt mellan uppdragsgivarna- alltså medborgarna- och de förtroendevalda. Men samtidigt som vi vill detta, vill arbetarrörelsen också andra ting. Vi vill inte acceptera alltför stora olikheter i levnadsförhållanden, därför att människor till exempel bor i olika kommuner - i rika, i fattiga, i socialdemokratiskt styrda, i borgerligt styrda. En låginkomsttagare eller en barnfamilj skall exempelvis inte ytterligare lastas för att man bor på "fel" ort i landet. Socialdemokratin vill garrantera likformighet i trygghet för alla.

Stora orättvisor får inte konserveras som en följd av att folkmajoriteten - uttryckt genom regeringspolitiken- inte kan förverkliga sina politiska ambitioner. när man kräver "decentralisering", görs detta ofta utan insikten att centraliseringen inom den offentliga sektorn är ett medel för att uppnå jämställdhet och trygghet för människorna.

Det här var Tage Erlanders budskap till vännen Hjalmar Mehr. ett budskap som direkt går att översätta till dagens debatter om skatteutjämning, kommunalt självstyre. Stark enhetlig offentligg sektor och självförvaltningsdiskussionen.

Fastighetskatten sänks. Förmögenhetskatten halveras. Arbetslösheten skylls på de arbetslösa.
Protestera!

Förtroenderådet samlat

Idag hade det socialdemokratiska partiets förtroenderåd möte. Uppgiften för dagen var att utse valberedning inför partikongressen i mars nästa år. Då skall ny partiordförande väljas.

Partiets avgående ordförande Göran Persson inledde eftervalsdiskussionen. Det var ett mycket inspirerande tal som handlade om kampen för rättvisa och ökad jämlikhet och vår strategi visavi den borgerliga regeringen. Inte minst striden mot borgarnas dråpslag gentemot arbetslöshetsförsäkringen poängterades. Vidare uppehöll sig GP kring de borgerliga attackerna mot vuxenundervisningen. Inte minst deras förslag om att försvåra för ungdomar med yrkeserfarenhet att läsa vidare på kritiserade hårt.

En lång stund uppehöll sig GP kring hur socialdemokratin skall återerövra Storstockholmsregionen. Partiordförande poängterade att vi måste förbättra och förändra situationen i Stockholm i hela landets intresse. hela socialdemokratin behöver utveckla vår storstockholmspolitik. Vinner borgarna Stockholm, så blir det lätt majoritet för systemskifte i hela landet.

Även om Görans ord gläder mig mycket, så kan man ju inte låta bli att önska att en del av den insikten hade synts innan det senaste valet.

Mycket händer nu....

Att den borgerliga budgeten kommer öka klassklyftorna och skapa ett låglöneproletariat är uppenbart.

Risken är också stor för att den kommer att krångla till medborgarnas vardag och ställa till med kaos i sjukvården. Den befängda idén att arbetsgivarna rakt upp och ner skall kunna ställa krav på sjukintyg från första dagen kommer ställa till med ett riktigt elände på landstingets vårdcentraler. Mängder av läkare kommer behövas sättas in bara för att skriva under läkarintyg i Stockholm. Enligt beräkningar som vi tagit fram skulle det i värsta fall innebära att 277 av Stockholms läns landstings läkare enbart skulle behövas avsättas för att skriva sjukintyg. Jag tycker att det finns viktigare och klokare saker att använda läkarkåren till.

Uppenbarligen har förnuftets apostlar sakta börjat göra sin röst hörd vad gäller Citybanan, som jag skrivit mycket om den här bloggen. Alternativet tredje spåret, tar lika lång tid att bygga och löser inte kapacitetsproblemen förbi Stockholm. Skulle man bygga tredje spåret så skulle man troligen vara tvungen att påbörja byget av citybanan i samma ögonblick som tredje spåret vore klart. Kaos och bortkastade pengar skulle vara den enda effekten. Nu signalerar regeringen att det inte är tvärstopp för Citybanan som gäller, banverket tillåts fortsätta sitt arbete.

Vad gäller socialdemokratins valnderlag så har fd folkhälsominister Morgan Johansson skrivit en i mitt tycke briljant politisk analys av läget. Hans tes är att högervridning av socialdemokratin kommer att lämna arbetar- och underklassväljarna övergivna. Risken är att de istället hamnar hos Sverigedemokraterna. Risken är att socialdemokratin får dela den danska socialdemokratins öde. Där har partiet gått åt höger i ett försök att efterlikna New Labour. Nu har socialdemokratiet i Danmark 20-25 % av väljarna. Samtidigt har det avskyvärda Dansk folkeparti 10-15% av valmanskåren. En stor del av dom är fd socialdemokrater.

Ledig på en måndagkväll? !!!

kommunfullmäktigemötet den 2/10

Ikväll möts stadsfullmäktige i Stockholm. Det är första gången sedan 1991 som jag inte är kallad. Eftersom jag inte längre sitter i kommunfullmäktige. Det känns märkligt att inse att jag inte längre är bokad på möte i stadshuset, varannan måndagkväll.

Jag vet att mina kompisar i kommunfullmäktigegruppen kommer att bedriva en kunnig och kompetent oppositionspolitik gentemot den borgerliga majoriteten. Inte minst tror jag att Carin Jämtin och Roger Mogert som socialdemokratins två oppositionsborgarråd, kommer göra ett bra jobb.

Ökad rättvisa och minskade klassklyftor förutsätter en stark socialdemokratisk rörelse även i huvudstaden. Vilket jag tror är fullt möjligt att åstadkomma. 

Skandalerna döljer det verkliga eländet.

Hon som inte har råd att betala sina barnflickors socialförsäkringsavgifter (pension och sjukförsäkring) fortsätter att dominera nyhetsfödet.

Jag slits mellan min skadeglädje över att den borgerliga regingens fusk och överklassmentalitet avslöjas och ilskan över att skandalerna döljer det systemskifte som moderaterna nu sätter i sjön i Stockholm.

För att ta ett exempel; Under valrörelsen kunde man höra politiker från de så kallade mittenpartierna säga att man bara skulle tillåta bostadsrättsomvandlingar i ytterstaden, och då särkilt i utsatta bostadsområden. Hela tiden exemplifierade man med Östbergahöjden.

Nu efter valet så låter det annorlunda, nu ska ALLA ska få omvandla sina hyreslägenheter. I praktiken betyder den linjen att alla allmännyttiga hyreslägenheter i Stockholms innerstad kommer omvandlas. Innerstaden stängs helt för ungdomar och människor med vanliga inkomster. Något som man mörkade under valrörelsen. Bedrövligt.

SSU är viktigare än Anna

Jag tycker att hela historien kring krogbråket vid Crazy Horse är en stor tragedi.

Vad gäller själva fylleriet, slagsmål och knäppheter som skett i samband med det har jag inga större synpunkter. Omdömeslöst, ja men också ganska mänskligt.

Nu har emellertid domen fallit. Anna Sjödin är fälld på samtliga punkter. Inklusive den som är politiskt hemsk; förolämpning på etnisk grund.

För Anna Sjödin som jag tycker är en duktig och slagfärdig person är detta rimligen slutet som SSU ordförande. Även om hon är oskyldig och även om hon lyckas få ytterliggare en juridisk prövning, så kan det här inte fortgå.

SSU (som jag är veteranmedlem i) lamslås.

Ungdomsförbundet behövs mer än någonsin. Dels behöver vi SSU:arna och deras kampvilja och entusiasm i oppositionsarbetet. Dels behövs ungdomsrörelsens idéer och åsikter när socialdemokratin nu inleder sitt omprövnings och förnyelsearbete inför framtiden.

Slutsatsen i mitt tycke är att SSU är viktigare än Anna. Hon ska givetvis fortsätta sin strid för sin heders återupprättande. Den striden är viktig, men den får inte tillåtas lamslå Sveriges viktigaste politiska ungdomsrörelse.

PS.
Förövrigt tycker jag inte att Skattefifflar Borelius och Licens smitar Stegö ska avgå. De hjälper effektivt till att sätta alliansens skepp på grund. Fram för mer avslöjanden av borgerlig överklass- och fuskarmentalitet!

ds

Tack

Jag kanske inte är världens mest ödmjuke person.

Idag känner jag emellertid stor ödmjukhet. Det känns fantastiskt att ha fått enhälligt stöd av Stockholms Arbetarekommuns representantskap till en av posterna som socialdemokratiskt oppositionslandstingsråd.

Man ska ju aldrig klaga över valresultat. Det är väljarna som gör sitt val. Men det är klart att man har rätt att ha åsikter. Jag tycker att vi gjorde ett bra jobb förra mandatperioden och jag är uppriktigt orolig för vad borgerligheten kommer ställa till med i form av dogmatiska privatiseringar, underbalanserade budgetar med mera.

Samtidigt är jag övertygad om att landstinget är ett viktigt redskap för oss som vill arbeta för en mer jämlik och välfungerande stockholmsregion. Sjukvårdens resurser borde i ökad utsräckning prioriteras visavi de befolkningsgrupper som lider mest av stor ohälsa, inte gentemot de som har förmåga att ropa högst.

Kollektivtrafikinvesteringarna måste fortsätta. Inte minst kampen för att stoppa den borgerliga regeringens stockholmsfientliga förslag om nej till Citybanan står högt upp på agendan.

Under den kommande mandatperioden drar arbetet med att arbeta fram en ny regional utvecklingsplan för stockholmsregionen igång. Den nya planen måste om den ska bli bra få med åtgärder och strategier för att komma åt utanförskapet och klassklyftorna som tyvärr i alltför stor utsträckning plågar StorStockholm.

Pinsamheterna fortsätter

"Nej, jag tycker inte att kulturens ställning stärks av ett slags nollprisfilosofi."

Kulturministern angående fri entré på muséerna.

Undrar vad kulturministern anser om gratis Tv tittande?

Girighetens ansikte

Ett av de borgerligas argument för skattesubventionerad hemtjänster är att det skulle göra det möjligt för fler att ha råd att efterfråga hushållsnära tjänster.

Jag tror istället att det avgörande problemet är girighet. En del människor vill inte betala vitt för den typen av tjänster. Problemet är inte prisnivån utan snarare tjänsternas innehåll och karraktär. Det är helt enkelt, lätt att fuska.

Ett bra bevis på att det inte är dålig ekonomi som lägger hinder i vägen är Maria Borelius(m) , handelsminister. Hon drar sig inte för att stjäla sina barnflickors rätt till anständig sjukförsäkring eller barnflickornas pensionsinbetalningar. Inte för att hon inte skulle ha kunnat betala, utan snarare eftersom det är enkelt.

Höger? Vänster?

I det socialdemokratiska partiets eftervalsdiskussion kommer säkerligen (ja de hörs redan) krav ställas på en kursomläggning av politiken. Några kommer kräva att partiet ska gå högerut, närmare mitten. - Vi måste vinna medelklassen åter!

Andra kommer kräva tydligare skillnader.
- Endast om partiet vågar stå för sina vänstervärderingar kan vi öka intresset, valdeltagandet säger andra.

Sen försöker företrädare för bägge riktningarna försöka bekämpa varandramed hugg och slag.

Jag tycker att hela diskussionen är otillräcklig. I mitt tycke har bägge grupperingarna nämligen rätt, på sitt sätt.

Socialdemokratins unika styrka baseras på förmågan att få med olika samhällsklasser och grupper i vårt samhällsomdaningsprojekt. När vi vunnit medelklassen och arbetarklassen, då brukar vi vinna val.

Ambitionen för det socialdemokratiska partiet måste rimligtvis vara att både få med medelklassen, men samtidigt behålla stödet från LO:s medlemmar; partiets traditionella kärnväljargrupper. Det har gått förr och bör inte vara omöjligt även i framtiden.

Sen tror jag att socialdemokratin vinner på tydlighet.

De nya moderaterna vann valpropagandan genom att låtsas vara mer socialdemokrater än vad socialdemokratin själva är. Nu kommer verkligheten. Kraven från de borgerliga kärnväljarna med angrepp på trygghetssystemen och skattesänkningar ska verkställas. När det görs kommer väljarna känna sig lurade. Risken för upplevt väljarsvek är betydande.

Vi behöver fila på vår motpolitik. Den måste vara tydlig. Det ska göra skillnad att rösta på socialdemokratin. Vår motpolitik ska dessutom bygga på att den ska ha möjlighet att kunna samla breda koalitioner bakom sig.

Avgå!

"Två av moderaternas statsråd har använt svart arbetskraft. Handelsminister Maria Borelius och kulturminister Cecilia Stegö Chilò medger båda att de har haft barnflickor som de inte har betalat arbetsgivaravgifter för."

Svenska Dagbladet 7 oktober

Jag tycker att samma moraliska krav skall ställas på alla statsråd oavsett vilken partibok de råkar inneha. Nu har två moderata statsråd erkänt att de stulit socialförsäkringsavgifterna från barnflickor de haft anställda. Vad hade hänt om två socialdemokratiska statsråd gjort detsamma?

Och Sveriges NYE utrikesminister heter

Carl Bildt. Mannen som enligt sina sympatisörer räddade Europa och Bosnien och hela balkanhavön . Eller mannen som en gång i tiden ledde "Sveriges genom tidernas mest kompetenta regering. Jag kan ju inte påstå att jag är särskilt imponerad.

Fegisarnas uppmarsch

Nu träder de botfärdiga fram.

"-Vi visste att partiet hade fel politik och fel strategi. Vi kunde emellertid inte säga det eftersom vi var rädda för att drabbas av repressalier."
"- Jag var rädd för Göran Persson".

Jag säger trams. Politik handlar om åsikter och om politisk vilja. Fegisarna som nu träder fram och säger att de hela tiden tyckt att kursomläggningar varit nödvändiga, men inte vågat säga det är helt enkelt fega.

Tyvärr är de exempel på en annan sorts politiker; Karriäristerna. De är en sorts politiker som i varje givet läge funderar på hur deras ställningstaganden kan gynna deras egna personliga karriärer och maktpositioner.

Om det är något som skadat socialdemokratin så är det just att den sortens politiker tillåtits ta plats.

Det är i mitt tycke absurt att skylla valnederlaget på en enda person. Det är aldrig en person som ensamt vinner val. Lika litet förlorar en person valet. Ansvaret för valnederlaget är en betydligt mer komplex historia.

Därmed inte sagt att inte enskilda också ska ta sitt ansvar. Jag tycker att en förtroendevalds enda rimliga hållning efter val är att man ställer sin plats till förfogande. Ingen enskild innehar uppdrag utifrån någon naturlig rätt. Alla förtroenden prövas och det är sjävfallet partiet och partiets medlemmar som har den fulla rätten att bestämma vem eller vilka som skall företräda partiet.

Borgarna sviker pendeltågsresenärerna och mälardalen!

Idag meddelar de borgerliga partierna att de stoppar Citybanan. Istället ska man försöka blåsa liv i den gamla tredje spåret lösningen.

Det är svika pendeltågsresenärerna i Stockholm. Alla vet att ett tredje spår förbi Riddarholmen är en i högsta grad kortsiktig lösning. Det ger inte tillräcklig kapacitetsutbyggnad. Redan 2015 kommer en tredje spåret lösning ha slagit i kapacitetstaket, då kommer getingmidjans flaskhals plåga såväl fjärrtåg som pendeltåg igen.

Det är att köra över hela Stockholmsregionen. Samtliga politiska partier i stockholms läns landsting och i stockholms stadshus röstade för överenskommelsen om att bygga Citybanan i maj månad.

Det är att äventyra mälardalens tillväxt. Äntligen ropade många i vår del av Sverige när överenskommelsen var klar. För första gången på hundra år var man överens om att förstärka tågkapaciteten till och från Stockholm. Nu rivs överenskommelsen upp. Vi är tillbaka på ruta ett.

De borgerliga partierna anger oro för landstingets ekonomi som skäl att riva upp överenskommelsen. Det är i och för sig roande att de bryr sig om landstingets ekonomi eftersom de har ett historiskt dokumenterat arv av att inte göra det.

Men om det nu är oron för landstingets ekonomi som driver dem till att svika pendeltågsresenärerna och mälardalen, så borde väl den nya regeringen skicka in mer statliga pengar i projektet. Inte riva upp den överenskommelse som borgerligheten lokalt i landstinget ställt sig bakom.