söndag, april 20, 2014
Tal vid invigning av minnesmärke över socialdemokraternas 125 års jubileum.Tunelgatan 12 i Stockholm.
Tal vid invigningen av minnesmärket över SAP:s125 års
jubileum
Tack Ingela!
Det är för mig en mycket stor ära att för
Sveriges socialdemokratiska arbetareparti få ta emot det fantastiska
minnesmärket.
När jag står här framför er och efter att ha lyssnat på
Ingelas fantastiska beskrivning av vad som skedde här för 125 år sedan, så kan
jag inte låta bli att tänka en tanke. Tänk om det vore som så att genom ett
mirakel, någon form av tidsförskjutning att deltagarna på det
här polisövervakade mötet skulle öppna porten och komma ut här. Om Sterky, Palm,
Branting och Alina Jägerstedt skulle komma ut genom porten just nu.
Då tror jag att de först skulle bli chockade över att se er,
ståendes här och dom skulle undra vad ni gjorde här? Dom skulle undra de konstiga
kläder som ni bär? Det andra som de skulle bli förundrade över vad det faktum
att dom hade gått in på ett möte på Tunnelgatan 12 och när dom kom ut så heter
gatan Olof Palmes gata 12. Dom skulle undra över vad som hade skett, men dom
skulle också bli stolta och förundrade över att en av arbetarepartiets ledare
hade kommit att ge namn åt en av Stockholms största gator, även om dom skulle
bli bli bedrövade över att höra mer om själva bakgrunden.
Jag tror också att dom skulle bli förundrade över den stad
som dom skulle möta utanför porten idag. Stockholm på 1880 talet hade
trehundratusen innevånare ,idag har storstadsområdet Stockholm, nästan
tvåmiljoner innevånare.
Dom skulle bli förvånade och positivt överraskade över de
förändringar som skett i människors levnadsvillkor som skett sedan 1880 talet.
Vid den här tidpunkten kunde en kvinna räkna med att få leva
i 50 år, idag kan en kvinna räkna med att få leva i genomsnitt 83 år. Även för
männen har en liknande ökning av medellivslängden skett.
Dom skulle bli alldeles förstummade om dom kunde jämföra de
bostäder som vi lever idag jämfört med de närmast slumliknande bostäder som
arbetarklassen bodde i på 1880talet. Trånga, överfulla boendevillkor har bytts
till vad som med 1880 talet ögon måste betraktas som rena palats.
Dom skulle bli förvånade, själaglada över att se att det
Sverige som dom hade lämnat bakom sig som var en diktatur, där den nuvarande utrikesministern Carl Bildts anfader Gilis Bildt styrde landet, inte på folkets
uppdrag, utan med kungens och överklassens mandat, att det Sverige hade
omvandlats till en demokrati, där folkets röst och vilja avgör.
Dom skulle bli själaglada över att se att vi hade lyckats
lämna fattigdomen och nöden och att vi hade lyckats bygga upp sociala
trygghetssystem.
Jag tror att dom hade blivit stolta över vad
fackföreningsrörelsen och socialdemokratin tillsammans hade lyckats åstadkomma.
Att man lyckats förvandla Sverige från ett fattigsamhälle till ett mer jämlikt
och rättvist samhälle.
Ingela pratade om vilka personer som var med på mötet för
125 år sedan. De flesta av deltagarna representerade fackliga organisationer.
Ett fåtal kom från renodlat socialdemokratiska organisationer. Det är ingen
överdrift när jag konstaterar att det var fackföreningsrörelsen som bildade det
socialdemokratiska arbetarepartiet. Men det är också så att det var
fackföreningsrörelsen och det socialdemokratiska partiet som gemensamt kom fram
till att partiet inte i längden kunde fungera som facklig centralorganisation,
att man behövde bilda Landsorganisationen för att få en bättre sammanhållning av
det fackliga arbetet.
Det händer ibland att jag möter folk som ifrågasätter den
facklig politiska samverkan, mestadels borgerliga personer, men ibland även
socialdemokrater.
Jag för min del tror att det är en stor fördel för
socialdemokratin att samverka nära med fackföreningsrörelsen. Det är en garant
för att Sveriges socialdemokrater fortsätter att vara en bred folkrörelse, med
många aktivister. Alltför många socialistiska och socialdemokratiska partiet
har tyvärr, förvandlats till att bli elitistiska partier, vilket får negativa
konsekvenser för såväl politikens vägval som dess innehåll.
Men jag tror också att den fackliga rörelsen har haft nytta
av samarbetet. Fackföreningsrörelsens medlemmar , arbetarklassen påverkas ju
hur barnens skola ser ut, Hur näringspolitiken och om politiken försöker
bekämpa arbetslösheten. Frågor som inte går att lösa bara genom fackligt
agerande på arbetsplatsen. Fackföreningsrörelsen behöver agera politiskt och
fackföreningsrörelsen har nytta av nära samverkan med ett radikalt progressivt
parti.
För att återvända till våra vänner, mötesdeltagarna för 125
år sedan, jag tror att dom skulle känna förundran och stolthet över det som
skett under de 125 år sedan som de bildade Sveriges socialdemokratiska
arbetareparti. Men jag tror också att de skulle tycka att det finns mycket kvar
att åtgärda.
Hjalmar skulle knuffa undan mig från tribunen och visserligen
vara stolt över den politiska demokratin. Men han skulle ifrågasätta den
ekonomiska maktkoncentrationen och den fortsatt skvea förmögenhetsfördelningen.
Han skulle säga att uppdraget inte är fullföljt, vägen till demokratisk
socialism återstår.
Jag tror att Alina skulle gå upp därefter och hon skulle
vara glad över att medellivslängden har förlängts sedan 1880 talet, men hon
skulle ifrågasätta varför skillnaden i medellivslängd mellan fattiga och rika i
Stockholm är fem år. Hon skulle vara mycket upprörd över att man nu tyvärr ser
att fattiga kvinnors medellivslängd faktiskt sjunker i Sverige! Alina skulle
inte vara nöjd! Hon skulle kräva radikal jämlikhetspolitik.
Jag tro att August
skulle säga att han var mycket nöjd över mycket som skett, men han
skulle ifrågasätta att arbetare från andra länder utsugs och exploateras på
arbetsplatser i vårt land. Han skulle kräva att svenska kollektivavtal skulle omfatta
alla på Sveriges arbetsplatser. August skulle dessutom uppröras djupt över att
se hur fattiga från Europas länder tvingas sitta på våra gator och tigga.
August skulle kräva omedelbara insatser för kollektivavtal och för europeisk
jämlikhetspolitik.
Jag tro att Fredrik Sterky, LO:s förste ordförande skulle gå
upp och säga att det var den facklig politiska samverkan som utgjort
förutsättningen för den radikala samhällsomvandlingen i Sverige. Fredrik,
skulle uppmana oss till fortsatt nära samverkan så att vi värnar
förutsättningarna för fortsatt radikal progressiv politik även framgent.
Å socialdemokraternas vägnar tackar jag igen för det fina
minnesmärket.